Jag låg på rygg på en hård och blöt sten, jag sprattlade lite med benen i hopp om att stenen skulle vara så halkig att jag kunde glida ner från den och mycket riktigt det fungerade. Det enda jag inte riktigt hade tagit med i beräkningarna var att jag skulle glida hjälplöst i cirka 5 meter och få upp för ett murmeldjur en relativt hög hastighet innan det slutligen skulle ta stopp mot en annan hård sten. Jag låg återigen på rygg med benen sprattlandes i luften fast utan någon lycka denna gång, efter någon minuts sprattlande så lyckades jag ställa mig på benen och räta till masken. Manteln kunde jag inte göra så mycket åt här i mörkret, fick hoppas att ingen skulle se mig bara, som tur var så var det ju som sagt mörkt här inne. Jag tog några morska kliv frammåt, men hann inte speciellt långt innan jag var så dränkt i lera så att ändast huvudet stack upp lite och jag insåg att det nog skulle vara mer lönsamt att simma än att gå i den här sörjan. Jag simmade i 7 sekunder och 34 hundradelar innan jag kom till andra sidan pölen, jag tog mig sedan upp på en mossig sten, det var en ganska ostadig sten. Det var då jag kände efter en gång till och insåg att det kändes mer som päls än som mossa, tanken slog mig att jag inte hade fixat till manteln än så jag hoppade ner i sörjan igen och på 4 sekunder och 67 hundradelar så var jag tillbaka till stenen där jag för ett litet tag sedan låg och splattra! Jag satte full fart och försökte spring upp för stenen som jag tidigare glidit ner för, jag kom upp på halva tiden som det tog att glida ner. Där uppe så stannade jag till och stod som förstelnad, det enda som rörde sig var nosen för att känna lukten om något djur kom efter mig! Men allt var tyst och stilla, inte ett ljud hördes och långsamt började jag röra på mig igen, traskade omkring lite högst uppe på stenen och lyckades till slut hitta ett litet hörn där jag trängde in mig för att vila.
söndag 22 mars 2009
Dag 1
Jag fann mig själv mörbultad och utan minne av vad som hänt, i en till synes tom grotta. Det var mörkt, endast batterilampan på lyssabeln blinkade. 
Jag låg på rygg på en hård och blöt sten, jag sprattlade lite med benen i hopp om att stenen skulle vara så halkig att jag kunde glida ner från den och mycket riktigt det fungerade. Det enda jag inte riktigt hade tagit med i beräkningarna var att jag skulle glida hjälplöst i cirka 5 meter och få upp för ett murmeldjur en relativt hög hastighet innan det slutligen skulle ta stopp mot en annan hård sten. Jag låg återigen på rygg med benen sprattlandes i luften fast utan någon lycka denna gång, efter någon minuts sprattlande så lyckades jag ställa mig på benen och räta till masken. Manteln kunde jag inte göra så mycket åt här i mörkret, fick hoppas att ingen skulle se mig bara, som tur var så var det ju som sagt mörkt här inne. Jag tog några morska kliv frammåt, men hann inte speciellt långt innan jag var så dränkt i lera så att ändast huvudet stack upp lite och jag insåg att det nog skulle vara mer lönsamt att simma än att gå i den här sörjan. Jag simmade i 7 sekunder och 34 hundradelar innan jag kom till andra sidan pölen, jag tog mig sedan upp på en mossig sten, det var en ganska ostadig sten. Det var då jag kände efter en gång till och insåg att det kändes mer som päls än som mossa, tanken slog mig att jag inte hade fixat till manteln än så jag hoppade ner i sörjan igen och på 4 sekunder och 67 hundradelar så var jag tillbaka till stenen där jag för ett litet tag sedan låg och splattra! Jag satte full fart och försökte spring upp för stenen som jag tidigare glidit ner för, jag kom upp på halva tiden som det tog att glida ner. Där uppe så stannade jag till och stod som förstelnad, det enda som rörde sig var nosen för att känna lukten om något djur kom efter mig! Men allt var tyst och stilla, inte ett ljud hördes och långsamt började jag röra på mig igen, traskade omkring lite högst uppe på stenen och lyckades till slut hitta ett litet hörn där jag trängde in mig för att vila.
Jag låg på rygg på en hård och blöt sten, jag sprattlade lite med benen i hopp om att stenen skulle vara så halkig att jag kunde glida ner från den och mycket riktigt det fungerade. Det enda jag inte riktigt hade tagit med i beräkningarna var att jag skulle glida hjälplöst i cirka 5 meter och få upp för ett murmeldjur en relativt hög hastighet innan det slutligen skulle ta stopp mot en annan hård sten. Jag låg återigen på rygg med benen sprattlandes i luften fast utan någon lycka denna gång, efter någon minuts sprattlande så lyckades jag ställa mig på benen och räta till masken. Manteln kunde jag inte göra så mycket åt här i mörkret, fick hoppas att ingen skulle se mig bara, som tur var så var det ju som sagt mörkt här inne. Jag tog några morska kliv frammåt, men hann inte speciellt långt innan jag var så dränkt i lera så att ändast huvudet stack upp lite och jag insåg att det nog skulle vara mer lönsamt att simma än att gå i den här sörjan. Jag simmade i 7 sekunder och 34 hundradelar innan jag kom till andra sidan pölen, jag tog mig sedan upp på en mossig sten, det var en ganska ostadig sten. Det var då jag kände efter en gång till och insåg att det kändes mer som päls än som mossa, tanken slog mig att jag inte hade fixat till manteln än så jag hoppade ner i sörjan igen och på 4 sekunder och 67 hundradelar så var jag tillbaka till stenen där jag för ett litet tag sedan låg och splattra! Jag satte full fart och försökte spring upp för stenen som jag tidigare glidit ner för, jag kom upp på halva tiden som det tog att glida ner. Där uppe så stannade jag till och stod som förstelnad, det enda som rörde sig var nosen för att känna lukten om något djur kom efter mig! Men allt var tyst och stilla, inte ett ljud hördes och långsamt började jag röra på mig igen, traskade omkring lite högst uppe på stenen och lyckades till slut hitta ett litet hörn där jag trängde in mig för att vila.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
haha söt du är älskling:)
SvaraRaderamen mateln stavas väll manteln?:) du har skrivit så två gånger, annars får du förklara för mig vad en mateln är för något:)
jo det gör det, men jag är ju ganska blind när jag stavar
SvaraRadera