Dag 2

Efter några timmars vila så började jag vakna till igen. Jag kände att jag hade ganska ont i kroppen efter alla smällar som kroppen fick ta igår, och sedan att sova på en stor, hård, knölig, vass, oskön, grusig, kladdig och KALL sten gör ju inte det hela bättre. Det är ju inte annat än att man längtar hem till sin varma och mjuka säng hemma. Eftersom att läget är som det är att jag inte riktigt vågar ta mig ut från min vrå här så kan jag passa på att berätta lite om vem jag är. Jag är då ett murmeldjur i sina bästa dagar, mina stora intressen är fallskärmshoppning och stora motorvägar med snabba bilar, det senare är väl det som gör mig till en outsider bland murmeldjuren eftersom att antalet dödfall är så stort. Men jag håller rekordet, har sprungit fram och tillbaka över E45 i Göteborg 8 gånger på en minut, i rusningstrafiken runt 17 tiden bör kanske tilläggas. I veteran klassen så är det min farmor som har rekordet på 9½ gång men veteranerna tävlar mitt på natten också. Hursomhelst det är något jag tycker ni borde pröva, man ställer sig där vid sidan av vägen och väntar på det perfekta tillfället sen börjar man springa så fort som det bara går och lite till, man riktigt känner hur adrenalinet pumpar. Snacka om att det ger en kick, tyvärr så var det där som jag förlorade min bror, dagen efter att jag slagit rekordet, han skulle slå mitt rekord men var lite för långsam den sjunde gången så en stor Scania lastbil körde över han…

…fast han låg bra till fram till dess, hade bara gått 39 sekunder när lastbilen träffade han…

Ni kanske såg mig där på andra sidan vägen och undrade varför jag inte hade någon darth vader-kostym jag var helt enkelt inte tillräckligt gammal än där, återkommer senare om den. Nu har jag slösat nog med tid här, kan ju inte sitta här och gömma mig resten av livet, det mjuka håriga där nere kanske var något annat helt ofarligt. Jag gick ut några steg och just då så hörde jag något morrande, så vid närmare eftertanke så hade jag ju det ganska skönt i mitt lilla hörn, även fast det var ganska hårt och knöligt så väntar jag nog gärna ett tag till där…

Dag 1

Jag fann mig själv mörbultad och utan minne av vad som hänt, i en till synes tom grotta. Det var mörkt, endast batterilampan på lyssabeln blinkade. Jag låg på rygg på en hård och blöt sten, jag sprattlade lite med benen i hopp om att stenen skulle vara så halkig att jag kunde glida ner från den och mycket riktigt det fungerade. Det enda jag inte riktigt hade tagit med i beräkningarna var att jag skulle glida hjälplöst i cirka 5 meter och få upp för ett murmeldjur en relativt hög hastighet innan det slutligen skulle ta stopp mot en annan hård sten. Jag låg återigen på rygg med benen sprattlandes i luften fast utan någon lycka denna gång, efter någon minuts sprattlande så lyckades jag ställa mig på benen och räta till masken. Manteln kunde jag inte göra så mycket åt här i mörkret, fick hoppas att ingen skulle se mig bara, som tur var så var det ju som sagt mörkt här inne. Jag tog några morska kliv frammåt, men hann inte speciellt långt innan jag var så dränkt i lera så att ändast huvudet stack upp lite och jag insåg att det nog skulle vara mer lönsamt att simma än att gå i den här sörjan. Jag simmade i 7 sekunder och 34 hundradelar innan jag kom till andra sidan pölen, jag tog mig sedan upp på en mossig sten, det var en ganska ostadig sten. Det var då jag kände efter en gång till och insåg att det kändes mer som päls än som mossa, tanken slog mig att jag inte hade fixat till manteln än så jag hoppade ner i sörjan igen och på 4 sekunder och 67 hundradelar så var jag tillbaka till stenen där jag för ett litet tag sedan låg och splattra! Jag satte full fart och försökte spring upp för stenen som jag tidigare glidit ner för, jag kom upp på halva tiden som det tog att glida ner. Där uppe så stannade jag till och stod som förstelnad, det enda som rörde sig var nosen för att känna lukten om något djur kom efter mig! Men allt var tyst och stilla, inte ett ljud hördes och långsamt började jag röra på mig igen, traskade omkring lite högst uppe på stenen och lyckades till slut hitta ett litet hörn där jag trängde in mig för att vila.